Enligt DSM-5 (psykiatrisk diagnosmanual) ska en person uppfylla minst fyra av nio kriterier för att diagnostiseras. Graden av problematik motsvaras av antalet kriterier som uppfylls.

En person som uppfyller fyra till fem kriterier har en mild svårighetsgrad, sex till sju kriterier motsvarar måttliga spelproblem. Vid åtta till nio uppfyllda kriterier anses en person ha allvarliga spelproblem.

Faktaruta

Ungefär 0,4% av den svenska befolkningen beräknas uppfylla diagnosen hasardspels-syndrom (vilket oftast kallas spelberoende), medan ytterligare 1,3% beräknas ha en förhöjd risk för att uppfylla kriterierna för en diagnos. 

Frågor

När du svarar ja eller nej på frågorna så ska du tänka hur det varit
den senaste 12- månaders perioden.

  1. Upptagenhet. Tänker ständigt på spel, till exempel är upptagen av att tänka på tidigare spelupplevelser, av att planera nästa speltillfälle eller av att fundera över hur man kan skaffa pengar att spela med.
  2. Tolerans. Behöver spela med allt större summor för att uppnå den önskade spänningseffekten.
  3. Kontrollförlust. Har flera gånger misslyckats med att kontrollera, begränsa eller sluta upp med sitt spelande.
  4. Abstinens. Blir rastlös eller irriterad vid försök att begränsa eller sluta upp med sitt spelande.
  5. Flykt. Spelar för att slippa tänka på sina problem eller för att söka lättnad från nedstämdhet, till exempel hjälplöshetskänslor, skuld, ångest, depression.
  6. Jagar förluster. Återvänder en annan dag för att vinna tillbaka bortspelade pengar.
  7. Lögner. Ljuger för anhöriga, terapeuter eller andra personer för att dölja vidden av sitt spelande.
  8. Sociala konsekvenser. Har äventyrat eller förlorat någon viktig personlig relation, anställning, utbildnings- eller karriärmöjlighet på grund av sitt spelande.
  9. Ekonomiskt beroende. Förlitar sig på att andra kan ordna fram pengar för att lösa en ekonomisk krissituation som uppstått på grund av spelandet.