Arbetslivet har under en rad av år utpekats som lämplig arena för att förebygga alkohol och drogproblem. Ett flertal statliga utredningar och rapporter har påpekat denna möjlighet. Ett exempel på denna förväntan fanns i den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador för perioden 2006– 2010. Där var arbetslivet en prioriterad arena för alkohol- och drogprevention och gick under namnet Riskbruksprojektet.

Dock är det så att användningen av narkotika på svenska arbetsplatser är ett outforskat område även om det finns belägg för att personer i arbetsför ålder brukar narkotika och att de återfinns på svenska arbetsplatser (Hermansson, 2008 sid 193). Så vad menar vi då med att förebygga alkohol och droger? Syftet kan enkelt uttryckas som att förebygga eller begränsa problem, dvs att uppnå detta innan problem uppstår. Frågan är hur vi åstadkommer det önskvärda resultatet och vilka kunskaper som behövs?

Själva alkohol och drogtestningen bör alltså betraktas som en del i en kedja av åtgärder för att uppnå målet. Testning i sig upptäcker i vissa fall mått på konsumtionen, då även utanför arbetstid (alkohol), i fallet med droger egentligen bara vilken typ av substans personen brukat, vilket i sig hänger ihop med vilken/vilka substanser beställaren efterfrågat. En annan väsentlig fråga är om tillförlitliga tester används?

I en artikel i Läkartidningen 2010, drar ett antal forskare, Hermansson, Beck mfl slutsatsen ”att drogtestning på urinprov är en effektiv metod för att identifiera narkotikamissbruk i arbetslivet och därmed kunna erbjuda stöd- och rehabiliteringsinsatser.” Med effektivt menar man att drogtest behöver ingå i ett större program och vara väl förankrat på arbetsplatsen.

Missbruksutredningen (SOU 2011:35) hade även arbetsplatsen, som ett av sina reformområden. Man påpekade att ett stort antal personer med missbruksproblem i olika stadier finns i arbetslivet. Utredningens förslag var bla annat att stödja arbetsgivarens arbete med att förebygga riskbruk, missbruk och beroende. I fråga om drogtester och integritetsfrågan skrev man: ”Utredningen är medveten om att en medicinsk bedömning av patientens eventuella beroende av olika psykoaktiva substanser kan upplevas som integritetskränkande men anser att fördelarna med att kunna bättre värna en patients hälsa och de samhällsekonomiska vinsterna med adekvat behandling överväger. ”

Även om testning och kort rådgivning blivit allt vanligare inom Företagshälsovården, och ett antal utredningar och rapporter uppmanar åt det hållet, så kan man nog påstå att intresset är svalt bland arbetsgivare vad gäller det bredare preventiva arbetet. Kraven på att använda effektiva metoder för prevention har också ökat.

Som tidigare beskrevs så kan testning ses som en del i det förebyggande arbetet för att upptäcka konsumtion men också för att hjälpa, tex genom att erbjuda rehabilitering. Det hänger ihop med kunskapsnivån och hur man resonerar om skälen för drogtester på arbetsplatsen. Det vanligaste  är sannolikt säkerheten. I en 15 år gammal studie visade det sig att arbetsplatser också tog ställning mot narkotikan genom policybeslut.

Här några exempel på kommentarer från personalchefer, chefer hur man kan resonera: 

”Ja, jag antar att vi använder testerna för att de ligger i tiden”,

”Vi använder dem mest slentrianmässigt, det riktiga skälet kanske borde vara att inte få in personer på företaget som inte kan hantera sitt jobb”

”… inte få in dem innanför grindarna” uttryckte sig en av intervjupersonerna i studien ”Alkohol- och drogtester i arbetslivet” (Eriksson & Olsson 2001) 

Studien visar också på skillnaden och det problematiska i synen på alkohol och droger angående det legala eller illegala med respektive substans. Man skriver angående att ta ställning mot narkotika:

Arbetsgivaren får därmed en polisiär roll och den privatisering av narkotikabekämpningen, och således brottsbekämpningen, som sker är inte helt oproblematisk. Dessutom kan narkotikatesterna, till skillnad från alkoholutandningsprov, inte bevisa att du varit påverkad på jobbet.

När det gäller testers tillförlitlighet m.m. så har Alna tagit fram riktlinjer tillsammans med de centrala organisationerna på arbetsmarknaden samt Datainspektionen, Socialstyrelsen, Swedac och forskare.

INTEGRITET
Från fackligt håll har stridsfrågan under lång tid varit själva integritetsfrågan för arbetstagarna. Man vill värna integritetsskyddet för sina medlemmar och anser många gånger att det inte uppfylls. Man anser att Arbetsdomstolen inte tillräckligt tagit hänsyn till integriteten i sina domslut. Därför vill man se en reglering genom lag för bla drogtestning.

Det första som kan sägas om begreppet integritet är att det inte existerar en vedertagen definition.  
Integritetsskyddet uttrycks bla enligt artikel 8.1 i Europakonventionen. Den säger att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Artikeln omfattar även skydd mot medicinska undersökningar, och då även sådana av mindre betydelse.  

Bland en rad av statliga utredningar rörande integriteten finner vi (SOU 2009:44) ”Integritetsskydd i arbetslivet”. Den föreslog en särskild reglering för medicinska undersökningar, som även omfattar alkohol och drogtestning.  Utöver Europakonventionens integritetsskydd finns ytterligare konventioner, förordningar och lagar som tar upp förhållandet mellan arbetsgivares rätt till kontroll och arbetstagares rätt till integritet. Vägledande i Sverige för offentligt anställda är LOA, Lagen om offentligt anställda. För privata aktörer har prövningar i Arbetsdomstolen pekat ut riktningen för arbetsgivarna. Resultatet är att om arbetsgivarens intresse, som säkerheten, väger tyngre än arbetstagarens intresse av integritet så är arbetstagaren skyldig att underkasta sig testning.
Både Integritetsutredningen såväl som Missbruksutredningens förslag hamnade mer eller mindre i arkivet.

Själva integritetsfrågan är återigen aktuell i ett nytt betänkande (SOU 2017:52). Betänkandet föreslår uppförandekoder för att stärka integriteten när det gäller tex övervakning om var arbetstagaren befinner sig, vad man gör på nätet och kameraövervakning.

För den som vill läsa mer om vilka utredningar som genomförts bakåt i tiden rekommenderas denna lista från tidningen Arbetet.

OMFATTNING AV NARKOTIKABRUKET 
Det första som ska sägas om bruket av narkotika i befolkningen, är att den är begränsad. Missbruksutredningens kartläggning uppskattade antalet riskbrukare (hälso-juridisk- beroenderisk) av narkotika till 77 000. Andelen tungt beroende till 29 500. För läkemedelsberoende ett antal av 65 000. Utredningen antog också att det tunga beroendet skulle öka på sikt.

I CAN:s (Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning) rapport från sommaren 2017 skriver man: ”Andelen i befolkningen som provat narkotika har varit relativt oförändrad under 00-talet, efter en uppgång under föregående årtionde. Dock finns tecken på att användningen blivit något mera intensiv bland yngre vuxna och de indikationer som speglar allvarligare former av narkotikaanvändning pekar på en försämrad situation.”